.

Inatt var jag kär. Träffade en kille som kompletterade mig otroligt bra. Kommer inte riktgt ihåg vart vi träffades första gången men jag skulle i alla fall åka och hälsa på honom hemma i Uppsala. Han hade världens gulligaste familj. Jag hade ett riktigt lyckorus, det pirrade i magen till och med, den känsan har jag inte känt sedan i sommras då jag träffade en kille som alltid kommer vara något speciellt, trots sina fel och brister (men det har ju alla). Kommer ihåg att han hade brunt hår och var ganska så kort.. Thats all!
När jag vaknade så kändes det som jag fortfarande var kär och allt vad det innebär.

Jag  har otroligt svårt att bli kär i någon, att få känslor överhuvudtaget är svårt för mig. Vet inte varför? Förstår det inte .. jag tycker att det viktigaste är att han är omtänksam och har humor, självklart spelar utseendet lite roll med ( dom som inte håller med ljuger. Tror nog inte att det är många som tar kontakt med en person som inte attraherar dom utseendemässigt.). Men av tidigare erfarenheter så har snygga killar bara varit svin. Kanske har jag bara haft otur?

Jaja, som det är nu så trivs jag med hur jag har det. Kärlek får jag redan av familj och vänner. Även fast jag ibland saknar lite pojkvänns kärlek.
Men INGET kan ersätta en girls night out med singelkompisarna, så är det helt enkelt. För att inte tala om tjejresorna!

Puss m