.

Nu när jag har varit sjuk och mest legat hemma så har jag funerat en del. Det är verkligen så himla svårt att hitta någon som passar en själv. Det är så mycket som ska stämma in, personligheterm utseendet (för det är faktiskt rätt viktigt).. ni som säger att utseendet inte spelar någon roll måste ljuga för er själva. Hemskt men sant är det. Nu
har jag varit singel i 14 månader. Under dessa 14 månader har jag både varit ensam och dejat en del. Jag hittade några som jag kännde att jag hade rätt mkt gemensamt med och som jag hade kul med, men av typ ahh rätt många så är det inte många som fastnat i mitt hjärta. Det är 3 st som lämnat spår, men som sedan bara runnit ut i sanden.
Det räcker oftast med 1 dejt för att jag ska känna om det är något för mig eller inte, om vi inte snackar om krogen för då är det annorlunda.

Men min tid kommer väl. Ibörjan tyckte jag att det var så sjukt skönt att va singel, slippa anpassa sig efter någonannan hela tiden, planera allt efter sina kompisar, vara ute hur länge som helst, sova var som helst och slippa all kontroll hela tiden. Men nu saknar jag att ha ett förhållande (absolut inte kontrollen) men allt  det där andra, att bara ha nån. Någon som man kan spendera de regniga söndagarna med i sängen, pussa sönder och kleta grädde i ansiktet på (fråga mig inte va jag fick det ifrån). Mest av allt saknar jag att vara någons.

Nog från mig,

Love Malin