det värsta som finns..

Det måste verkligen vara att förlora ett barn... såg precis en film om det.. tårarna kunde inte stanna kvar.. dom bara rann.. å ändå var det inte ens mitt barn.

Tur att man inte har några egna än iaf..
Likaså att förlora någon i familjen eller nån annan nära. Förstår inte att livet kan fortsätta efter det.. Hur klarar man det liksom?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0