Så sjukt ledsen
Även fast jag har haft det sjuktkul i helgen så har jag varit så otroligt ledsen. Min mormor är jättesjuk. Hon har ju sjukdomen alzeimers och nu har det verkligen blivit dåligt. Innan kunde hon kanske fråga typ samma sak 15 gånger på loppet av en timme..
Nu känner hon inte alltid igen oss, hon undrar vart sina barn är och vem " den där jävla gubben är" (som min morfar). Hon röker med ett sugrör i munnen, vilket hon tror är en cigarett, hon går runt och gråter hela tiden och kryper runt på alla 4a. När man har denna sjukdomen så är det inte alls ovanligt att man åker tillbaka till tiden när man var barn, vilket hon har gjort. Hon tror fortfarande att min mamma är liten och hon springer runt och letar överallt efter "den lille bebisen" och barnvagnen.. Hon ser saker som inte finns.. säger att hennes morfar sitter i soffan och att hon har lagt sina barn i sängen.
Inte nog med att det är synd om mormor så tycker jag så synd om morfar med, han ser sin livskärlek bara bli sjukare och sjukare, över 50år har dom hållt ihop och jag ser på honom hur förkrossad han är över allt som har hänt.
Idag, nyss för ca 1h sedan ringde mamma och sa att dom var på väg till sjukhuset, där hon kommer att sova ikväll.
Här sitter jag på jobbet och kan inte tänka på nåt. kan inte koncentrera mig på något över huvudtaget.
Den här hemska sjukdomen har förstört min älskade mormor, hon som alltid hade middagen klar när familjen kom hem från semester, hon som bakade bullar i massor, hon som alltid har ställt upp och varit den bästa mormorn ever!!!
Hela vägen till jobbet rann tårarna längs kinderna, tur att jag körde bil i alla fall.
Nu är det lunch, ska försöka äta lite.
Det värsta av allt: Hon säger till oss att hon vill dö.
Mormor jag älskar dig!!!!!
Puss M
Nu känner hon inte alltid igen oss, hon undrar vart sina barn är och vem " den där jävla gubben är" (som min morfar). Hon röker med ett sugrör i munnen, vilket hon tror är en cigarett, hon går runt och gråter hela tiden och kryper runt på alla 4a. När man har denna sjukdomen så är det inte alls ovanligt att man åker tillbaka till tiden när man var barn, vilket hon har gjort. Hon tror fortfarande att min mamma är liten och hon springer runt och letar överallt efter "den lille bebisen" och barnvagnen.. Hon ser saker som inte finns.. säger att hennes morfar sitter i soffan och att hon har lagt sina barn i sängen.
Inte nog med att det är synd om mormor så tycker jag så synd om morfar med, han ser sin livskärlek bara bli sjukare och sjukare, över 50år har dom hållt ihop och jag ser på honom hur förkrossad han är över allt som har hänt.
Idag, nyss för ca 1h sedan ringde mamma och sa att dom var på väg till sjukhuset, där hon kommer att sova ikväll.
Här sitter jag på jobbet och kan inte tänka på nåt. kan inte koncentrera mig på något över huvudtaget.
Den här hemska sjukdomen har förstört min älskade mormor, hon som alltid hade middagen klar när familjen kom hem från semester, hon som bakade bullar i massor, hon som alltid har ställt upp och varit den bästa mormorn ever!!!
Hela vägen till jobbet rann tårarna längs kinderna, tur att jag körde bil i alla fall.
Nu är det lunch, ska försöka äta lite.
Det värsta av allt: Hon säger till oss att hon vill dö.
Mormor jag älskar dig!!!!!
Puss M
Kommentarer
Trackback