.

Inatt har jag sovit jättedåligt. Precis när jag hade gått och lagt mig och sagt god natt till mormor o morfar så hörde jag massa ljud nerifrån.. mormor grät igen, eftersom hon ville åka "hem" och inte sova bredvid den äckliga gubben (morfar (L) )...dessutom så undrade hon vart alla barnen var och hon vägrade att inse att dom hade växt upp.. mamma blev själävklart helt förtvivlad när mormor vägrade inse detta och bara stod och skrek åt mamma att hon ljuger och att hon är dum i huvudet.. Dumma dumma sjukdom. Men detta stadiet hon är i nu är tydligen ett av det värsta (då man bland annat är aggressiv mot allt och alla) och det ´kommer att försvinna, men ingen vet när.. det tar olika lång tid för alla. Man får ju försöka se det positivt, även om det e svårt och att efter detta arga-stadiet så kommer hon inte veta mycket mer... att hon skulle känna igen oss över huvudtaget är inte så troligt..
Efter en sömnlös natt, med mormor framför näthinnan var jag faktiskt rädd. Jag trodde aldrig att jag skulle vara rädd för min egen mormor men det var jag faktiskt.. hon är någon helt annan när hon blir sådär. Älskade mormor.

Mamma och pappa sov i skift på soffan hela natten, ifall mormor skulle vakna och få för sig att gå "hem" eller nåt.
Men hon sov som en stock, och det var väl tur det i alla fall.
Klockan 14 idag ska hon skrivas in på sjukhuset och få hjälp... vet inte hur länge hon kommer att bo där eller om hon aldrig mer kommer komma hem igen.
Vill inte ens tänka på att det kanske var sista natten inatt som mormor sov bredvid morfar i DERAS säng...

Dumma dumma dumma sjukdom, om jag någon gång vinner mycket pengar så ska jag skänka massa pengar till alzeimers forskningen.
Det är fakttiskt nåtgot som är ärftligt, det betyder inte att jag måste få den men det finns en risk.

Morfar, du är fantastisk som orkar stå upp trots allt detta.

Puss M