.

ca halv 1 inatt så hörde mamma en duns i golvet. efterson mormor o morfar har sitt sovrum över min systers o mamma låg där då så hörde hon ju tydligt att det kom från deras sovrum. mamma sprang upp och då satt mormor där mitt på golvet. Gardinstången, gardinen, blomkrukorna o allt annat som var på fönsterbrädan hade trillat ner och mitt bland allt detta  plus blomsterjord satt mormor i nattlinnet och kunde inte resa sig upp. Hon hade ingen kraft. Morfar hade försökt att få upp henne men hade inte orkat som tur var orkade mamma. När vi frågade va hon hade gjort uppe så kom hon inte ihåg. sen så hade hon suttit o tuggat jättekonstigt så hade mamma frågat va hon gjorde och då hade hon sagt att hon hade drömt att hon hade ätit på en hård skalk. Men sen när mamma hade gått in i köket så såg hon att brödpåsen va öppen, så det kanske inte var en dröm? Hon blir verkligen sämre för varje vecka som går. det är så hemskt att se.  Morfar tvättar håret på henne nu förttiden för att hon inte vet hur man gör längre. Jag förstår inte mig på denna konstiga sjukdomen. Det som är så lätt att tvätta håret, men ändå så kan hon inte? Det är så hemskt att se. Jag önskar bara att det gick att spola tillbaka tiden så att hon blir sådär glad som hon alltid var. Förrförra sommaren spelade mormor o morfar golf varje dag, 18 hål och dom hade verkligen hittat något som passade dom. det spelade ingen roll ifall regnet öste ner så spelade dom ändå, det var deras grej helt enkelt. När man kom hem från skolan så satt dom alltid ute o solade, fikade o löste korsord. Men nu sitter mormor inne på sommrarna till o med.. hon vill inte visa sig ute. Tycker så synd om morfar med som får sitta själv. Imorse hade han dukat fram frukosten, 2 tallrikar, 2 glas osv men mormor kom aldrig.. hon sov. Så då satt han där själv och åt. Likadant igår när vi hade bakat kladdkaka så gick jag upp med varsin bit till dom, och jag såg verkligen hur gott do tyckte att det var, speciellt morfar. Mormor bakade ju jämt innan men nu klarar hon inte av det längre. Hon sover till 11 på morgonen o går i morgonrocken till klockan 2 på dagarna och orkar inget mer och tycker inte att något är kul längre...

Livet är bra orättvist, snälla låt det bara bli bra. Jag vet att det inte kommer bli det, doktorn har sagt att det bara kommer bli värre. Vi får ta vara på dessa stunder som vi har nu, medan hon kommer ihåg vilka vi är. Doktorn har sagt att rätt som det är så kommer hon inte komma ihåg vilka vi är längre...

Mormor o morfar - jag älskar Er!!

Puss