.

Igår fick jag reda på att Mormor har alseimers (eller hur det nog stavas).. så himla hemskt.
Varje dag ser jag henne gå runt och se förvirrad ut.. Hon bakade bullar varje vecka, hade goda middagar varje jul och änr vi hade kommit hem från resor..Hon va med oss i spanien, men nu kan hon inget av detta längre.
Hon kan inte baka för hon vet inte hur man gör, hon kan inte laga mat för hon tykcer det är för svårt, hon vet inte hur mkt klockan är.. igår hade hon frågat mamma om det var sommar.
Snälla varför ska det hända min mormor, den snällaste i världen.
Det är inte rättvist, varför kan det inte hända mödare å sånna istället... dom som redan är som dom är.

Varje dag frågar hon samma saker, kommer inte ens ihåg att hon har frågat det.. ibland är det svårt att ha en vänlig ton när hon precis frågat om man ska iväg och man  har svarat att man ska det.. så fort jag svarat dig kort eller nåt så får jag sådan ångest, för det är ju inget hon kan göra..det är en sjukdom.. en sjukdom som är jobbigast för oss annhöriga, men såklart för mormor med.. och för att inte tala om morfar.
Du är verkligen stark!
Läkaren sa att eftersom mormor är så medveten om att hon är som hon är på ett sätt så är det den jobbigaste perioden för henne nu, men sen kommer det antgligen bli bättre.. för då kommer hon inte va så medveten längre.. usch känns så hemskt att säga=(
Det gör så ont i mitt hjärta när hon säger att hon inte orkar mer, att hon inte har någon lust längre.. att hon hoppas att hon inte vaknar imorgon.. Jag skulle kunna sitta och gråtar i timmar, men jag försöker att inte göra det.. för jag vet att det inte blir bättre för det men ibland när jag och mamma sitter och pratar kan det vara svårt att hålla tårarna inne, speciellt när jag ser hur ledsen mamma är..

Mormor, Jag älskar dig .. glöm aldrig det! Och Morfar dig med såklart

puss malle